nestam

De senaste dagarna har jag verkligen varit på krigstigen. Mitt humör är förfärligt, och jag förstår om Anders vill kasta ut mig. Knappt att jag står ut med mig själv. Känner mig som ett riktigt åskmoln!
Har hört att hostdeprisioner yttrar sig fram mot vårkanten, men tror inte det är det. Kanske är det alla ouppklarade saker som stressar upp mig, tex som vart vi ska bo och så vidare. Kanske är man besviken att man inte kan köpa huset man fallit för, vad vet jag?!
Min lediga dag som skulle bli så skön blev istället hemsk. Jag har varit ap arg hela dagen, ont i huvudet och ja ont på andra ställen också. Anders har inte heller varit speciellt glad, men han har rätt att va sur då han slutat röka. Han ska göra en svensk klassiker så det enda han tänker på är träning. Och han klagar en hel del på att precis allting är tråkigt. Ja livet är inte alltid lätt ell rättvist.
Idag skulle jag nog haft en boxpåse, något att slå på. Det hade nog hjälp. Tror inte jag vågar börja med mina P-piller när jag är så här labil utan hormoner. Tänk vad som kan händ om jag proppar i mig massa hormoner, tanken gör mig mörkrädd.
Jag hoppas verkligen morgon dagen blir bättre än vad den har varit idag. Det får gärna regna så där mysigt i morgon, skulle behöva städa och regn & rusk är perfect städväder :)